Dag 3-4: Bryssel (11-12/10)

Bryssel, egentligen sista dagen. Inte lika bra väder men en sovmorgon kombinerat med en frukost som kunde ätas utan att tvinga lämna hostelet gjorde vädret till en försumbar brist. Parker skulle dock inte bli dagens turistmål utan vi började strosa runt på shoppinggator men avvek lika snabbt från dem då ingen av oss hade någon önskan att känna sig som en lax i en lax ask. Secondhand affärer blev målet istället, och efter det diverse urinerande sevärdigheter (ja, det är faktikt ”a thing” i Bryssel). På lvällen mötte vi upp Emma och Ludwig och tog några öl. Väldigt trevligt! Efter några öl testade vi ytterligare en klassiker i Bryssel. Nu tänker ni säkert: ”Våfflor!” eller ”Choklad!”. Nope, testade faktiskt inget av de sakerna under denna resa. Istället åt vi något som kanske är mer passande sådär på kvällskvisten men något mer okänt att vara en Belgisk klassiker: pommes frites. Helt ok pommes, mindre ok såser. Tacka vet jag hamburgedressing. Hemliigheten bakom varför dessa pommes ska vara så speciella i Belgien är tydligen att de fritteras i fläskfett (om jag minns det rätt) istället för rapsolja. Så nu vet ni det om ni vill testa något nytt. Vill inte vara en hycklare och påstå att det är lite äckligt att de tillagats på detta sätt men när denna vetskap nådde oss gjorde de pommesen mindre attracktiva. Oavsett var det en trevlig kväll och bra avslut på Bryssel-kapitlet. Dagen efter åkte Samuel mot sitt flyg och jag tog sovmorgon, åt en lång frukost och satte mig i solen och väntade på resans nästa buss som skulle ta mig till Köln. Efter att Flixbussen anlänt, lite sent som vanligt, skulle alltså resans riktiga äventyr påbörjar – Tyskland!

Dag 2: Bryssel

Bryssel, bryssel, bryssel.. Hade egentligen ingen uppfattning om vad jag skulle få se här. Med en flagga som skulle kunna vara Tysklands om upp och ner inte vore det viktigaste men ett språk som enligt mina öron är den totala motsatsen till tyskan skulle Bryssel kunna se ut hur som helst. För språket och flaggan är det som definierar arkitkturen och atmosfären i en stad. Okej, inser att mitt resonemang om Bryssels potentiella identitetsförvirring är ganska olegitim. My point is: Bryssel var för mig ett blankt papper förutom dess frekventa benämnande i diskussioner om EU och handel. Väl ute ur tågstationen fick jag därför en snabb introduktion till vilken slags stad jag befann mig i. Höga skyskrapor med så många fönster att byggandet av dem måste sänkt arbetslösheten hos stadens fönterputsare till obefintlighet. Samtidigt dök en och annan park upp med jämna mellanrum, samtliga designade enligt någon slags arkitektisk lag som gjorde att en vanlig rektangulär park gav ett intryck av att vara lika genomtänkt som stadens vägnätverk. Belgarna har tydligen någon likhet med tyskarna förutom flaggan.

Sammanfattningsvis gav Bryssel ett starkt intryck av att vara en riktig storstad, något som Köpenhamn inte gjorde lika tydligt. Och då vägar och gator hade samma genomtänkta struktur som parkerna var det otroligt lätt att hitta till hostelet. Vi checkade in klockan 0830 med förhoppningar om att kunna sno åt oss några extra timmar sömn innan vårt turistande skulle påbörjas. Så blev dock inte fallet. Tillgång till rummet skulle inte ges förän 15:00.. Allt vi kunde göra var att låna en toalett för att byta om från resekläderna, borsta tänderna och lämna väskorna innan ytterligare en dag skulle påbörjas alldeles för tidigt. Allt detta gjordes och i ärlighetens namn var det nästan likabra som några timmars sömn. Utan ryggsäckarnar på ryggen började vi strosa ner längs gatan på jakt efter frukost. Efter att vi snabbt insett att Bryssel inte är den billigate staden då bruncher sällan erbjöd under 100 kronorsstrecket blev lösningen till våra tomma magar att snickra ihop en måltid själva. En mugg kaffe här, en smörgås där, för att sedan bege oss mot en av stadens parker. Med solen som lyste och därmed andra dagen för denna resa med en anledning till att bära solglasögon var en parkfrukost precis rätt. Medan vi tittade på skolungdomar som sprang runt på ett av grönområdena, troligtvis mitt uppe i en gymnastiklektion, samtidigt som en hund frenetiskt jagade en boll i sällskap av två barn var vi nog väldigt överrens om att vi hittat en bra plats för att insupa våra första intryck av Bryssel. Tror parker är mina favorit attracktioner att besöka i storstäder. Det kan verkligen märkas att det (ofta) läggs mycket energi på att erbuda en lugn oas i stortadstressen. Efter lite parkhäng begav vi oss ut på den traditionella turiststrosningen, något vi båda insåg att vi inte var särsklit bra på. Istället slog vi oss ner på en pub vid 12-tiden (för det är ju ändå semester) och drack några öl samtiidigt som Samuel bokade om sin flygresa hem då anslutningen till den flygplats han planerat attt resa från låg närmare Frankrike än Bryssel. Okej, kanske en liten överdrift, men inte den störta jag gjort. Därefter vandrade vi hemåt då kllockan (äntligen) börjat närma sig 15, checkade in och fick äntligen sova i en riktig säng. Lycka. Efter ett par timmars sömn var jag som en ny människa och efter att jag duschat och ätit var jag redo för konserten som ändå var brysselresans huvudattraktionen.

Och konserten.. Herregud. SÅ BRA var den! Med lokalen belägen i ett gammalt växthus (kallas Le Botanique) och ett förband bestående av kufiska britter med gitarrerna uppe under hakan kunde inte kvällen vara annat än en otroligt trevlig och en succé. Och just det, Declan McKenna var grym han också, även om det var helheten av lokalen, en lagom publik och bra upplägg av konsertkvällen som i slutändan gjorde denna kväll så mycket bättre än jag kunnat förvänta mig. Väl tillbaka på hostelet gjorde vi makaroner och tomatsås i hostelets kök och satt uppe och pratade med en barnpsykolog från Australien vars önskan med Bryssel var att finna ett våffelmuseum, Älskar hostel. Om man bara vill kan man få chansen att prata med så många intressanta människor med berättelser om olika upplevelser och platser. Här avslutar jag dag 2 av resan och imorgon väntar ytterligare en dag i Bryssel. Nu får vi se om den kommer att bli lika grym som denna dag varit.

Och förresten, tycker att ”dagens lärdomar” är ett superroligt (och informativt) koncept så kommer fortsätta med det. Så: andra dagens lärdomar:

– Vid fint väder: snickra ihop din egen frukost och ät den i en park. Det blir troligtvi billigast så, plus att uteserveringarna i vilket fall oftast är fulla..

– Se till att du har koll på hur du ska ta dig till flygplatsen innan du bokar en flygbiljett. Ett ”kap” kan annars snabbt bli det motsatta.

– Och slutligen: gå på konserter när du är utomlands! Förbandet kommer troligen vara en helt ny upplevelse samtidigt som det ofta är billigare (denna kostade 160kr)

Äventyr 2: Danmark – Belgien – Tyskland, 9/10

Nya tider, nya äventyr! Och denna gång blir det en liten rundresa. Efter att spenderat 11 dagar på Kungsleden insåg jag ganska snabbt att jag inte ville återgå till det repetativa livet som Göteborg kommit att innebära. Istället för en vecka fylld av ett 8 till 17-jobb, tacofredag och söndagsångest över att en ny jobbvecka står runt hörnet ville jag prova på något annat. Ska tilläggas att även om tacofredagarna är otroligt mysiga väger inte de upp en hel vecka av mentalt stillasittande (ofta med regn utanför fönstret) som blivit resultatet av samma rutiner dag ut och dag in och ett konstant väntande på helgen. Det är inte så jag vill ha det just nu i alla fall. Så vad jag gjorde då var att ta med mig el Samuelo till Bryssel för att gå på en ganska (förhoppningsvis) udda konsert innan jag på ensam fot drar vidare till Tyskland för att besöka några nyfunna vänner. För att finansiera detta äventyr skrev jag upp mig på en 70-timmars jobbvecka och begav mig fem timmar efter att jag gått av söndagens pass mot rundresans första destination – Köpenhamn.

Så vad har resans första dygn innefattat undrar ni såklart? Ja ni, den har innehållit en hel del. Började med att ta spårvagnen till centralen klockan 01:11 för att ta nattbussen till Köpenhamn tillsammans med min resekompanjon. Väl på bussen däckade jag ganska snabbt för att sedan vakna lagom till inbromsningen vid bussens ändhållplats och vårt mål: Köpenhamn. Då vi var framme vid 6-tiden var himlen svart, området dåligt upplyst och temperaturen helt klart under 10-graders sträcket. Misär. Speciellt då vi hoppats på varmare temperaturer än de i Göteborg. Men vårt första möte med dagen i grannlandet kom att bli så otroligt mycket bättre än vad vi kunnat tänka oss. Då allt var stängt passade vi på att göra något som man kanske inte så ofta får chansen att göra: vi strosade runt på ett tomt Ströget. Ja, eller tomt och tomt. Det var vi och sopgubbarna. Var en ganska annorlunda upplevelse att se huvudgatan så tyst. Detta underhöll vi oss med tills dess att cafeerna började öppna vid 7-tiden. Innan vi båda storknade till totalt köpte vi en frukostbricka på ett litet café och satt där och inväntade dagsljuset. Och det kom, i sällskap med insikten att jag glömt min regnjacka på bussen.. Ringde Swebus kundtjänst och jackan hitttades men den hade redan påbörjat resan tillbaka till Göteborg så vad som fanns kvar nu var bara att hålla tummarna att det inte skulle regna idag (eller något annan dag heller för den sakens skull).

Och vilket väder vi hade! Solen var helt klart med på noterna. Från och med 9-tiden befann vi oss konstant i sol. Förmiddagen spenderade med att vandra omkring vid kanalen och sedan äta lunch med en hitflyttad föredetta klasskompis, i solen såklart. Nyhavn blev därefter vår tillhållsplats där vi påbörjade ett intensivt arbete att bygga fram den traditionella ”fyllenäsa-brännan”. Detta intensiva arbete tillsammans med ett glas vin eller ett glas öl fick utgöra eftermiddagens första halva. Har varit med om sämre måndagseftermiddagar. Denna halva följdes sedan av en tupplur i en park då vi båda sovit alleles för lite, för att sedan retirera till ett café för att få upp värmen igen. För även om dagen varit varmare än de senaste dagarnai Göteborg har Köpenhamn inte varit något Kanarieöarna i väderväg. Där satt vi, nedskjunkna i två fotöljer, med målet att få tiden att gå samtidigt som vi ville undvika att somna. Dagen hade trots allt varit lång och med endast fyra timmars knagglig sömn började det kännas både här och där. Vid 18-tiden, och vid vårt 12 timmars streck i Köpenhamn, begav vi oss till det sista vi skulle komma att se av staden – Papiröen. Papiröen är en street food-marknad där säkert 20+ olika stånd säljer olika traditionella maträtter i en stor industrilokal med bord utplacerade lite här och där. Koreansk, dansk, italiensk, turkisk mat.. Det fanns en hel del olika rätter att välja på, men tröttheten gjorde att vi ”nöjde” oss men att endast prova två maroccanska rätter som slank ner relativt snabbt. Klockan halv åtta påbörjade vi sedan dagens sista vandring och styrde våra steg mot Centralen för att förbereda oss inför resans andra nattbuss mot Hamburg och flyget som ska ta oss till Bryssel. Tror det inte finns många saker som toppar känslan av att ta av sig dagens kläder och byta till något annat, borsta tänderna och tvätta ansiktet när tröttheten smyger sig på efter en lång dag. Förberedda för ännu en nattbuss gick vi till hållplatsen och väntade i sällskap med passangerare som tidigare blivit övergavna av vårt resebolag då deras buss blivit inställd. Det kändes ju måttligt tryggt. Men vår buss dök upp, om än lite sen. Väl på bussen sov jag sämre än på bussen mot Köpenhamn så när vi slutligen kommer fram till Bryssel blir det nog att sova några timmar om vi ska orka med komserten ikväll. Efter en bussfärd på 6,5 timmar kom vi fram något försenad och gick raka vägen till den närliggande tågstationen. Än en gång var vi uppe och gick i ottan, närmare bestämt vid 5-tiden. Och efter en stressig situation då vi först hade problem att köpa biljetter då vi inte äger ett tyskt bankkort (men hallå va tyskarna?!) gick vi på tåget mot Hamburgs flygplats. 05:45 ställde vi oss i kön till säkerhetskontrollen, 06:06 anlände vi till gaten och 06:30 lyfte vi från Hamburg och är i nuläget strax i Bryssel och relativt redo för dag 2.

Första dygnets lärdomar?

– Två nätter på nattbussar: kanske inte det bästa om man skall orka med dagen ordentligen.

– Att sova i en park i solen: kan vara bland det bästa som man kan göra – oavsett om det är juni eller oktober.

– När man reser mellan två städer och har en tid att passa: var ute i tid och ta hellre en tidigare buss. Köpenhamn – Hamburgs busstation – Hamburgs tågstation – Hamburgs flygplats blev nog lite väl stressigt nu i slutändan. Speciellt eftersom det mesta av informationen är på tyska.

– och slutligen: när de säger: ”Var vänligen titta en extra gång så du har med dig alla dina tillhörigheter innan du lämnar fordonet”, gör det. Det tar 10 extra sekunder och din regnjacka gör större nytta i din ryggsäck än på en hittegodscentral.

Nu ska vi landa i Bryssel, så för ett litet tag – over and out!

Ströget klockan 06:30.

Äggröra, müsli och pannkakor med björnbär Next Door Café. Dialogen men baristan fick mig att tro att jag kunde förstå liite danska tills dess att hon frågade mig om mjölken till kaffet och jag trodde hon pratade om efterrätter.

Sol, sol & sol!

Cat Ba – Hanoi

Nu har tre dagar på Cat Ba passerat och jag är nu tillbaka i Hanoi och inne på nästsista dagen.. Efter ikväll är det en dag kvar i Hanoi och sedan bär det iväg mot Göteborg. Utan tid att göra en sammanfattning av allt som hänt under resan, recapar jag bara de senaste dagarna som inte blivit dokumenterade än. Vamos! 

Cat Ba, onsdag 22/3

Efter en sömnlös natt så tog vi bussen till Cat Ba, en ö i Ha Long bay. Där, eftersom vi anlände runt lunch, tog. Vi oss upp på ett berg och läste, sov och bara njöt. 

Torsdag, 23/3

Dag två på Cat Ba. Idag blev det kayaking, bad och god mat!

24/3, sista dagen på Cat Ba och resa tillbaka till Hanoi

Idag åkte vi tillbaka till Hanoi. Men innan dess hann jag och Emma men ett bergsbestigande (som för övrigt ska ta 2h i turistfart att bestiga men för oss tog 1h ✌️). 

Nu, tillbaka till Hanoi! Där fick jag den bästa nästnästsista kvällen jag kunnat önska. Gick ner till Hoan Kiem lake och satte mig efter att jag klantat mig och därför missat allas middagsplaner. Efter att suttit ner i en minut kommer tio studenter och frågar om de kan sitta och prata med mig en stund, något som de gör för att lära sig engelska (sjukt bra? Ja!). Där satt vi och pratade i en timme innan de var tvungen att gå. Sedan gick fortsatte jag att gå runt sjön innan jag blev tvungen att gå hemåt för att åka på en kvällstur med Loan runt West lake, en annan sjö i ett annat område. Och i sommarvärmen (höst enligt henne) snackade vi om allt mellan himmel och jord medan jag satt bakpå mopeden och åt en Banh Mi och tittade på allt runt omkring. En så sjukt bra nästnästsista kväll. 

25/3, lördag. 

Idag har varit shoppingdag, Reuniondag och promenaddag. Även packdag. Fick r övrigt håller jag på att spela in en superkort snutt varje timme. Tänker att det ska bli något i stil med ”Mina 24 sista timmar i Vietnam”, vi får se! Men denna packbild kan jag i alla fall bjuda på, plus lite halvkassa matbilder.

👍✌️🤘

Hoi An – Hanoi – Cat Ba

Länge sedan sist, men takten har varit väldigt hög på allt som ska ha gjorts de senaste dagarna så lite tid har funnits för att skriva här. Hur som helst börjar den här resan gå mot sitt slut. Ärligt talat vet jag inte exakt hur jag känner för det. Känslorna är så otroligt många men det som gör att vågen lutar mer åt de positiva känslorna är att min energi börjar ta slut. För även om jag visste att tre månader skulle vara en lång tid att vara iväg har jag inte tagit tid till att göra sånt som att bara ta det lugnt, i alla fall inte på flera veckor. Istället har jag försökt att fånga dagen vilket har inneburit att sådant som att titta på tv, läsa en bok, ta en tupplur etc, inte funnits på mitt schema. Det i kombination med att jag ibland slarvat med sömn har sakta men säkert tömt ur, i alla fall med mitt reservbatteri, på energi. Men även om det här varit energikrävande har det varit så otroligt roligt. Har kommer en recap på de senaste tio dagarna, och sedan är det bara fyra dagar kvar tills jag vänder hemåt. 

Hoi An

Hoi An, en stad som ligger i centrala Vietnam vid kusten och hade en medeltemperatur på ”en jäkligt varm svensk sommardag” men kunde lätt överstiga den ibland. Här hade vi totalt åtta dagar när vi skrev på rapporten och l en lärde oss om staden Hoi An och de problem som den idag brottas med. 

Första och andra dagen spenderades på prima semestervis: på stranden. Första dagen blev det bara en snabbvisit dit för att sedan kolla på The Lantern festival som vi insåg skulle vara just den dagen vi kom till Hoi An,  en dag som sammanfattar med fullmånen. Vet inte om jag berättat det innan men Vietnam är ett land som följer två kalendrar, den som vi har också har i Sverige och en månkalender, där de är ungefär en månad efter. I och med att de följer den andra kalendern också sammanfaller många högtider med månen och dess form. I alla fall, den kvällen var otroligt vacker även om gatorna var smockade med folk. The Lantern Festival i menar att de tänder lyktor och (vad vi anar är framförallt för turisterna) släpper ner de i kanalen som flyter igenom floden. Det resulterade i en superfin syn, något som inte riktigt men nästan kan liknas med scenen i filmen Trassel. Efter ett tag dock, för att fly undan alla försäljare och folkvimlet drog vi oss mot en restaurang för att äta middag. Vi hittade ett fantastiskt ställe med natthimlen med en fullmånen som tak, livemusik i form av en akustisk gitarr och mat som var himmelsk. Den kvällen var så otroligt mysig och det lugn som vi alla kände tror jag är svårt att nå på ett bra tag (eller egentligen en vecka ungefär något jag kommer återkomma till sen). 

Dagen efter det blev en dag på stranden med mycket bad och skugga (jag har lärt mig min läxa). Sedan återvände vi till samma restaurang som dagen innan och konstaterade nog att det inte varit det absolut bästa för oss att hitta den här pärlan första kvällen. Nu skulle vi istället för söka upp andra mysiga hak alltid återvända hit. Oavsett, ännu god middag. Nu hade de andra anlänt också så hostelet/hotellet hade cirka 15 SGS studenter vilket innebar att vi var näst intill majoritet. 

Måndagen (dag tre i Hoi An) var första dagen i skolan, och vi satte oss nu på ett café och började skriva. Måste faktiskt erkänna att det kändes bra att komma igång med att producera något. Nog för att semester är härligt men det är alltid skönt att känna att man rör sig framåt. 

Äta bör man annars dör man 

Tisdag – exkursion för att lära oss mer om miljöproblematiken som framförallt turismen orsakar. Här i Hoi An är framförallt havet och det marina livet i farozonen. 

Onsdag – skriva skriva 

Torsdag – skriva, skriva, skriva. På kvällen  var vi ut och spelade lite Beer pong (förlorade dock) och hängde med några av klasskompisarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Det här var något otroligt trevligt att göra, bara för att kära känna de Vietnamesiska studenterna lite extra. 

Fredag – skriva, skriva, sa jag skriva? Sedan gick vi även ut och dansade för Anton FYLLDE ÅR på natten mot fredag. Även om diskanten var lite väl hög och de gratis shot:arna lite väl äckliga var ölen god och sällskap en toppen. Och Antons enhörningstatuering förgyllde hela kvällen. 

Lördag – Antons födelsedag, en dag på stranden och lite shopping innan  vi åkte tillbaka till Hanoi med tåget. På tåget var vi åtta personer; jag, Emma, Emma, Johanna, Martina, Ludwig, Frida och Anton så det var superkul! Satt och spelade med andra ord i en kupé och blev sedan tidig kväll. Det där vaggandet som tågen gör är verkligen sövande. 
Söndag – fortfarande på tåget och detta blev dagen då jag avslutade The Beach. Det var helt klart på tiden efter att ha släpat runt den sedan Dong Hoi. Hade även glömt hur den slutade så den var bra enda in i slutet. Väl i Hanoi bokade jag in mig på mitt stammishostel och möttes av välbekanta ansikten, en kopp te och hjälp med att fixa mitt vanliga rum. Så otroligt trevligt. 

Måndag – förberedelse av poster. Denna dag förberedde vi inför presentationen genom att göra en poster. Efter denna långa dag i skolan (tror vi lämnade den vid 19), fick jag äntligen åka moped igen i Hanoi. 

Tisdag, morgonbio (Beauty and the Beast, otroligt mysig start på dagen) och sedan presentation – och efter detta var vi KLARA! Kursen är nu avslutad och nu väntar några dagar semester innan hemåt och skriva c-uppsats. Kvällen firades med gemensam middag, öl och sedan gick vi till en bar (eller klubb enligt mina standarder). Vääldigt trevligt, även om det som hände efter var bättre. Då gick jag Anton och Minh RUNT Hoàn Kiếm lake, snackade om allt mellan himmel och jord, klättrade på träd och bara mådde. Sedan blev det dock något strul med Minhs mopeds parkering så natten blev längre än väntar. 

Nu, off to Cat Ba! 

Hoi An, update 11/3

Igår, den 10 mars var sista dagen i Hanoi på drygt en vecka, då några dagar kommer spenderas i Hoi An för en ”writing retreat” där rapporten ska skrivas. Denna fredag var otroligt bra dock, som många fredagar ofta är. Jag fick träffa Loan och plugga med henne som faktiskt var väldigt kul. Det känns liksom bra när man får nysta upp allt som man varit med om och observerat i Ha Giang och göra något forskningsbart och konkret av det. Så vi spenderade en halv eftermiddag på ett café där covers på covers spelades vilket vanligt vis är fallet (vilket jag tar mig friheten att säga då vi hängt på det cafét hela vecka  och därför har ganska bra koll på spellistan). Sedan mopedade (ja, man kan göra allt till ett verb) vi runt i Hanoi efter en burk till min honung (ytterligare en parentes samt en rolig historia som får förklaras senare). Kvällen avslutades på absolut bästa möjliga sätt, när jag gick och köpte en bành mí aka baguette och lite frukt och gick sjön som ligger i old quarter, Hoàn Kiếm. Där hade jag planer på att läsa en bok men slutade med att jag hängde med en lärarstudent som hade tagit sig till det området för att träna hennes engelska. Så sjukt cool grej att göra, och så himla roligt. Medan vi satt och hade ett språkutbyte gick solen ner och middagstid närmade sig. Vi sa hejdå, jag gick för att äta middag och sedan blev det en promenad runt sjön som de i vanlig ordning stängt av från trafik  för helgen. Bästa påhittet någonsin förresten. Där var så mycket folk i rörelse men bara för att man slipper alla bilar känns det så himla lugnt och härligt. Eller lugnt är kanske en överdrift men stressen som jag kan känna att Hanoi ibland innebär är i alla fall frånvarande. Och där på gatan är gatumusikanter, människor har dragkamp, spelar lokala spel och marknader slås upp. Detta sker varje helg. Slutade med att jag fick lära mig ett spel som gick ut på att studsa en tennisboll och samtidigt skulle plocka upp pinnar, vilket många tyckte var väldigt underhållande att titta på. Och det förstår jag, för jag var kass. Väldigt trevligt i alla fall att de tar sig tid att förklara och bjuda in, gillar verkligen  det! Sedan gick vi till tåget med min överdrivet omfattade packning (MÅSTE rensa bort saker) och åkte mot Hoi An. 

Idag, dagen efter tågresan påbörjades, vaknade vi vid 8-tiden. Frukost åts i form av nudlar och baguette, men kompletterades sedan med ägg, banan och yoghurt som våra kupégrannar bjöd på. De var ett par som kom från Vietnam och var på väg hem från en resa och kunde ovanligt bra engelska. De satte i alla fall igång och försökte lära mig och Emma vietnamesiska (vi kan nu säga tåg, jag älskar dig och banan) samtidigt som tåget svischade fram genom det berömda passet mellan Hue och vår slutstation med tåget, Da Nang. Väl framme blev det taxi till Hoi An, lunch i form av hamburgare och sedan ett snabbvisit  havet för ett snabbt dopp innan vi återvände till centrala Hoi An i sällskap av golfresande australiensiska karlar intryckta i  baksätet. Denna dag, den 11 mars, är nämligen en ”lyktfestival” (lantern festival) i samband med att det är fullmåne. Då ska förfäders hedras och diverse andra ritualer genomföras. Det som gör denna tradition så attraktiv att beskåda i Hoi An är därför de släcker alla gatlyktor i den gamla delen av staden och tänder lyktor istället. Blev hur vackert som helst. Middag åts, efterrätter lika så (bland den saltade ”salted caramel” – glassen jag varit med om) innan kortleken åkte fram på en restaurang som bjöd på live musik i form av endast gitarr i samband med fantastisk mat och bar himmel. Och det lugnet vi alla kände medan musikerna glänste med deras imponerande talang var länge sedan vi känt. Nu ligger hela sovsal  och sover och imorgon blir det bad läsning, för är det inte helg så säg? 

Gatumusiker som spelar på ett traditionellt vietnamesiskt instrument – sjukt duktig! 

Middag i Hanoi 

Dragkamp! 

På väg till Da Nang 

Da view

Stranden i Hoi An

Lyktor i kanalen 

Nam Ty – Hanoi, 3/3

Nu är vi på väg till Hanoi efter en morgon som bestått av presentationer av vår undersökning, kramar och lite tunga farväl, men också en hel del ”See you soon”. Jag hoppas verkligen jag tar mig tid att återvända hit inom en relativt snar framtid. Så många fina människor som vi mött och då ska tilläggas att jag knappt kunnat kommunicera med någon av dem. Man bara känner hur mycket de bryr sig och hur väl de vill. Trots det har mina favoritstunder bestått utav kort- och volleybollspelande, då sådant som språkbarriärer är så gott som obefintliga. Så nu säger jag hej då till Nam Ty, och vi syns förhoppningsvis väldigt snart igen!

Team Nam Ty 👋

👋

Maten (och fisksåsen)  👋Vår fantastiska värdfamilj 👋

Volleybollplan som fylls upp varje eftermiddag med så grymt duktiga, inbjudande och fina människor 👋

Utsikten 👋

👋❤️

Nam Ty, 27/2

Idag är första dagen på sista veckan här i Nam Ty vilket innebär att det är mycket som måste ske. Vi måste få till intervjuer och samla in information. Tja, det är väl egentligen det som måste ske men vår attgöra-lista är mycket längre. För vi har inte bara varit här i Nam Ty för ändamål rörande skolan. Under de här dagarna har vi hunnit träffa så många fantastiska människor och sett så vacker natur, och eftersom jag är en person som gärna vill säga hejdå till allt och alla har vi lite att göra! Hursomhelst, detta inlägget kommer mest bestå utav det som hänt de senaste dagarna som också de varit ganska händelserika.

Vi kom tillbaka  Nam Ty i tisdags med inställningen att vi skulle undersöka hur invånarna använde internet. Det gjorde vi med hyfsad framgång under veckan, även om vi inte genomförde så många som vi hoppats. Detta spelade dock mindre roll efter ett möte med Bent (vår lärare) i lördags då vår fokus smalnade av till Facebook då det är en relativt ny grej här uppe. Så nu var det bara att börja om från början egentligen. Söndagen skulle bli första dagen med vår nya inriktning eftersom lördagens spenderades som en traditionell svensk lördag med kortspelande, tv och godis. Men som det alltid har blivit för oss fylldes upp med så mycket annat. Så här såg den ut: 

  • Vakna upp, äta frukost (ris och fisksås för min del, sååå gott). 
  • Måla på ved med en pinne tillsammans med ett grannbarn eftersom det egentligen är det enda sättet för mig att kommunicera när inte Loan är vaken. Riktigt mysigt faktiskt, och eftersom det varit svinkallt här var det en alldeles perfekt start på dagen. 
  • Åka och hälsa på head of the village. Här önskar jag att jag tagit bilden eller spelat in när vi åkte hem till honom men jag hade fullt upp att hålla fast mig på moppen. Hursomhelst var det den smalaste vägen jag varit med om. I ärlighetens namn var det nog en stig, och eftersom det regnat dagen innan var jordstigen också lerig. Så där satt jag bak på moppen, klamrandes fast för brinnande livet medan vi färdades på en stig som skulle leda oss 300 meter nedåt i dalen och var så tacksam att det inte var jag som körde. 

Här är vi under molnet. 

Och här är gränsen till nästa by, Nam Pien. Här går också en flod som under sommaren är perfekt att bada i så kommer jag tillbaka hit är det här ett av ställena att besöka! 

Hos head of the village blev det dock mest småpratade och ingen intervju. Anledningen till det är som det oftast brukar vara – den lilla koppen och risvinet som aldrig tar slut. Så drickandet och ätandes tog vi oss (ofrivilligt) ur en intervjusituation. Det var dock väldigt trevligt så slöseri med tid var det absolut inte. 

  • När vi var klar där började nästa utmaning, att ta sig upp för den där stigen. Det gjordes dock med bravur av vår värdfamilj och nu hade vi siktet på att utföra lite intervjuer. Faast det hände inte. Istället började vi en klättring (med mopparna) på 500 meter, för nu skulle vi upp och se toppen av berget som ligger på ~1400 meters höjd. Så upp i molnet for vi. Måste faktiskt påstå att det var samma utsikt som när jag var upp på Kebnekajse = egentligen ingen alls, samma temperatur = iskallt,  men väldigt trevligt ändå. 

Denna gång fanns det i alla fall tid för en ”hurra vi har nått toppen”-öl. 

  • Nu skulle det intervjuas i alla fall! Eller inte. Nu skulle vi på en fest där en ceremoni hade hållits för en kvinna som var född i hundens år och därför skulle ha extra mycket otur detta år. Eftersom jag också är född i hundens år skulle jag också behövt det ceremonin, men än så länge har detta år varit väldigt bra så tror jag kommer klara mig utan den. Där blev det i alla fall mer drickande och mer ätande. Massvis med folk var där, säkert 30-40 personer. Superkul verkligen, men än en gång blev det inte mycket gjort. 
  • Och nu, hemåt! Fast nej. Nu skulle vi till ytterligare en tillställning. Detta blev dock kvällens sista och hem kom vi runt klockan 22. 

Även om det var en av de extremaste dagarna är det ofta såhär våra dagar ser ut. Det är också därför vi har väldigt svårt att få saker gjorda. Idag, måndag, har vi dock gjort en intervju och nu ska vi iväg till en högstadieskola och intervjua lite till så detta blir kanske en riktigt produktiv dag! 

Nam Ty – 22/2

Så nu är vi tillbaka och här ska vi vara i 10 dagar, fram den 3/3. Under tiden ska vi samla in information till vår rapport som (i nuläget) kommer handla om hur Internet används för att bland annat bidra till utveckling här i Nam Ty. Under insamladet av informationen räknar vi dock med att vi kommer ändra inriktning några gånger så blir nog ett helt del ändrade. Hur som helst, idag spenderade vi bara tid med vår värdfamilj, efter att sovit i ungefär 12 timmar, och frågade runt om byn i allmänhet och vad vi har att arbeta med. Detta är kartan vi ritade (#davinci) :

Vi gick även till kommunhuset i sällskap med Evelina och Lim för att försöka fixa lite intervjuer och slutade med att vi hade en på studs. Alltid trevligt att ställa lite vanliga frågor men nästa gång kommer vi vara mer förberedda. In formaten var i alla fall en tjej som vi träffat flera gånger förut. Sedan blev det Volleyboll i vanlig ordning, gjorde succé som alltid. Okej, liten (läs :stor) överdrift, men hade väldigt kul! Evelina hoppade också in 💪. Hemma nu igen och ska äta en kyckling som de köpte idag. Kommer nog bli vegetarian när jag kommer hem dock. Inte för att maten inte är god, det är den verkligen! Men tofu och grönsaker är för jäkla gott det med och inte lika levande.  

Dagens utsikt på vägen till volleybollen. 

På upptäcktsfärd till.. 

.. ett av familjens risfält. 

Vinh Quang – Intermezzo 

So after five days in Nam Ty we have now been in Vinh Quang for an Intermezzo. This means that we are all gathering together with our teachers to learn about research methods, how to make a research plan and just to hang out so that we can return to our villages to start doing the real research. Since I am just trying to really enjoy the time here and not putting to much mind thought in everything else, this is all that you will here about our visit here (for now).  However, I just wanted to upload some images (even though they are few) to just show what we have been doing here before we will return to our wonderful host family tomorrow. 

Our class room. Not having chairs is really taking a toll on us. However I am strongly doubt that we have ever been this flexible. 

Vinh Quang, a village that is located in a valley about 20 kilometers from the Chinese border.